Hot, våld och trauma – ett lågaffektivt perspektiv
Publicerad: 10 januari 2018Just nu är det många som är intresserade av denna utbildning som sätter våld-och-hot -problematiken i samband med trauma, flashbacks och utagerande.
Läs mer. . .Blogg
Lågaffektivt bemötande i missbruksvård
Publicerad: 19 november 2017
När det lågaffektiva förhållningssättet ska tillämpas på klienter med beroendeproblematik gäller detta oftast sådana personer som har trauman, anknytningsstörningar och en benägenhet att agera ut till följd av flashbacks.
Det som skapar hetsiga och konfliktfyllda känslor är sådant som aktiverar det sympatiska nervsystemet som är vårt kamp-och flyktsystem. Sådana beteenden kommer fortsättningsvis att kall eskaleringar eftersom de trappar upp den känslomässiga intensiteten. De lågaffektiva strategierna syftar istället till att individen så långt möjligt ska fungera utifrån den lugnare parasympatiska modaliteten. Det finns flera skäl till detta.
Vid sympatikusaktivering ökar risken för:
- Utagerande kampbeteenden såsom
- Ilskeutbrott
- Allvarliga konflikter
- Våldsamt utagerande
- Olika utagerande flyktbeteenden såsom
- Drogsug
- Rymning/flykt
- Sexuellt utagerande
Vid sympatikusaktivering sker också:
- En primitivisering av känslorna (ilska/skräck) och
- Ett urartande av intelligens och problemlösningsförmåga eftersom frontalloben, den intelligentaste delen av hjärnan blockeras av stresshormonet noradrenalin.
Dessa reaktioner är naturligtvis allvarliga hinder för kommunikation, kontakt och behandling. Ju mindre tid som tillbringas med sådana beteenden ju bättre för behandlingen och ju bättre klimat skapas mellan yrkesmänniska och klient i olika sammanhang, liksom klienter emellan.
Exempel: Jag har själv upplevt, och fått bekräftat av dem jag handlett och kursdeltagare hur klienter tenderar att bli avsevärt mera samarbetsvilliga, lugna och intelligenta när de har kommit till en punkt där de kan känna sig trygga i relationen och därför blir mera avspända.
Ett lågaffektivt synsätt vid missbruksvård bör i första hand syfta till att:
undvika sympatikusaktivering och återföra processen till det parasympatiska nervsystemet.
Det är inte bara klienter som riskerar att aktivera det sympatiska nervsystemet genom att olika eskalerande beteenden – även socialsekreterare, boendestödjare, behandlare m.fl. kan gå in i detta, bl.a. som en reaktion på stress, ofta med konflikter som följd. För andra kan det ske som en följd av egna traumatiska upplevelser, eller – i värsta fall – utifrån brister i etik och människosyn.
Läs mer. . .