Hjärnfonden beskriver beroendesjukdom som en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. De menar att detta system, genom frisättning av dopamin från det ventrala tegmentområdet till nucleus accumbens, förstärker beteenden som är fördelaktiga för vår överlevnad, men att det också ligger till grund för beroende av substanser och beteenden. Här är några problem med denna uppfattning:
1. Det finns inga vetenskapliga bevis för att belöningssystemet orsakar missbruk
Hjärnfondens påstående framstår som en etablerad sanning, men det finns inga direkta bevis för att hjärnans belöningssystem ensamt orsakar missbruk. Missbruk är ett komplext fenomen som involverar både biologiska, psykologiska och sociala faktorer.
2. Samsjuklighet pekar på andra orsaker
Om det bara vore belöningssystemet som skiljde personer med beroendeproblematik från andra, vore förklaringen enkel. Men forskning visar att missbrukare ofta lider av samsjukligheter som trauma, personlighetsstörningar, ångestsyndrom, otrygg anknytning, ADHD och depression. Detta talar för att missbruk snarare är en strategi för att hantera underliggande problem.
3. Orsak och verkan förväxlas
Belöningssystemet kan förändras av missbruk, men det betyder inte att förändringar i belöningssystemet är orsaken till missbruk. ACE-forskning visar till exempel att barndomstrauman korrelerar kraftigt med substansmissbruk och spelmissbruk. Det är osannolikt att spelmissbruk orsakar barndomstrauman, men det motsatta är fullt rimligt.
4. Korrelation är inte kausalitet
Alla aktiviteter vi njuter av aktiverar hjärnans belöningssystem, men det betyder inte att det är orsaken till att vi utför dem. Det är en tankefälla att anta att eftersom belöningssystemet aktiveras vid missbruk, så är det orsaken till beroendet.
5. Ogrundade antaganden om dopamin och njutning
Hjärnfonden menar att beroendeframkallande substanser frisätter mer dopamin än naturliga belöningar. Men det saknas forskning som visar att droger alltid skapar större belöning än naturliga upplevelser. Man kan fråga sig om man hellre föredrar känslan av att vara nyförälskad än en kraftig alkoholberusning.
6. Biologisk determinism bortser från subjektivitet
Hjärnfonden tycks anta att belöningssystemet är den primära drivkraften bakom missbruk. Men upplevelsen av en substans eller ett beteende är subjektivt. Ett LSD-rus kan vara kraftigt, men om en person upplever det som skrämmande snarare än lustfyllt, kommer det inte att bli belönande.
7. Genetik och biologiska förklaringar saknar evidens
Hjärnfonden antyder att genetiska faktorer bidrar till beroende, men någon specifik "missbruksgen" har aldrig identifierats. Missbruk tycks snarare bero på en komplex interaktion mellan arv och miljö.
8. Missbruk är inte kroniskt och obotligt
Hjärnfonden beskriver beroende som kroniskt och obotligt, men det finns många exempel på människor som helt har slutat med sitt missbruk. Jag och min fru slutade röka efter mer än 30 års rökande och har aldrig haft någon längtan tillbaka. Detsamma gäller för många som tidigare varit beroende av alkohol, narkotika eller dataspel.
Slutsats: Vi behöver en mer nyanserad förklaring
Att se missbruk som en enkel effekt av hjärnans belöningssystem är en grov förenkling. En mer rimlig förklaring är att många missbrukare använder substanser och beteenden som en flykt från svåra känslor och trauman. Om vi behandlar de underliggande orsakerna, kan vi också förhindra och bota beroende.
Comments